Professors in India

Just another Edublogs.org weblog

Posted in Uncategorized on January 11, 2007 by professorsinindia

Lite bilder

par_kockskola.JPG

 Pär på cooking class

sn_college_kollam.JPG

Political department på Sree Narayana Collage firar jubileum och Dan och Pär är huvudtalare. Ca 100 åhörare och vi kom i tidningen två dagar i rad!

jag_och_par_talar.JPG

 Pär och Dan  på SN Collage i Kollam

bada_pa_jul.JPG

 Jul på stranden – Alla Indier tycks bada till jul, antingen det behövs eller inte …

besok-hos-vijayakumar.JPG

 På besök hemma hos Vijayakumar – en av lärarna.

fiskehamnen.JPG

 Alla fiskare har en mobiltelefon numera.

indiens-sydspets.JPG

 Från Indiens södra udde. 

julgran.JPG

 Utanför kyrkorna står nästan alltid en julgran.

markanden2.JPG

Fru Justitia på marknaden

marknaden3.JPG

Mer grönsaksmarknad

lunchrast.JPG

Några journaliststudenter på lunchrasten.

morgontoalett.JPG

Morgontoalett vid floden.

barnbad.JPG

och mer bad …

tornuggla.JPG

Tornuggla i trappen påhotellet.

På filmseminarium

Posted in Uncategorized on December 13, 2006 by professorsinindia

kvinnlig-journalist2.JPG

  • Massiv bevakning från de lokala tevestationerna 
 

På filmseminarium

… om filmens och biografernas framtid

På Trivandrums internationella filmfestival finns också en del engelskspråkiga inslag. Det är måndag morgon och vi beger oss med taxi in till hotell Horizon intill järnvägsstationen i Trivandrum. Vi skall delta på ett seminarium omkring filmproduktion och filmdistribution i den digitala tidsåldern. Ärligt talat var nog inte våra förväntningar allt för höga, men omprövningens tid kom snabbt.

Redan i foajén blev vi presenterade för några av talarna och det var helt uppenbart att det här var herrar, och en dam, av stor betydelse för filmproduktionen och för medieforskningen i Indien. När presentationen kom igång efter lite krångel med projektorer och annat dundrade det på med fem högintressanta kortföredrag där åsikter och fakta blandades.

Medieuppbådet var massivt, det här var ju folk man inte ser varje dag i denna del av Indien. Som mest var det sju tevestationer som filmade samtidigt och ett otal skrivande journalister och pressfotografer. Sammanlagt var vi dock inte mer än kanske 50 åhörare.

Även om jag inte visste det så blir man idag inte direkt förvånad över att höra att merparten av animeringarna i de senaste årens Disneyfilmer och andra internationella animerade storfilmer, gjorts i Indien, en del av dem även i Trivandrum. Hela den indiska filmproduktionen är idag i drastisk förändring och kostnaderna är betydligt lägre här än i exempelvis USA. Studior och annan utrustning används 24 timmar om dygnet och arbetskraften är givetvis billigare.

Ett Indiskt digitalt bioformat (4K) med indiskkonstruerad utrustning (projektorer och datorer) och indisk komprimeringsalgoritm distribueras nu ut till tusentals biografer landet runt. Idag krävs ett 20-tal DVD-skivor för att visa en långfilm i detta format och distribution av filmerna via sattelit är självfallet nästa steg. Flera biografer i Trivandrum har redan utrustats med denna teknik.

En stor del av seminariet upptogs av en diskussion om demokratiseringen av filmmediet i perspektiv av billigare teknik och enklare distributionsformer. Den enda kvinnan (förutom en kvinnlig tevefotograf och en ung journalist [som jag f.ö. haft som student för ett år sedan]) som fanns i panelen och bland publiken, talade om sin senaste film ”En kvinna med en kamera”. Hon har i 20 års tid rest runt i Kerala och talat om film, om kvinnors roll i samhället och om politik. Hon har genom åren samlat stora skaror människor, men som hon sa, nästan bara haft en manlig publik. På senare år har det ändrat sig lite, ”men det här är åter igen ett exempel på vår situation här i södra Indien idag”, sa hon och pekade ut mot oss åhörare där den sista kvinnliga journalisten just gått.

kvinnlig-journalist.JPG

  • En av de tre närvarande kvinnorna - en journalist från en av de
    lokala tidningarna 

Pär och undertecknad drogs med i diskussionen några gånger och vi fick bland annat frågor om vi i framtiden skulle vilja titta på Indisk film, (underförstått, vi indier tittar ju redan på er film = Bergman). Diplomatiskt svarade vi givetvis ”ja, absolut” på den frågan, även om vi kanske har våra tvivel, oss emellan, när det gäller ett eventuellt framtida västerländskt intresse av Bollywoood-film. Jag menade dock att syftet med exempelvis svenskt statligt stöd till Svensk film, knappast var att filmerna skulle få internationell spridning; möjligen kunde det ibland bli en bonus. Syftet var givetvis att vi i Sverige skulle få möjlighet att se svenska berättelser och berättelser ur ett svenskt perspektiv. Kanske man också kunde se på indisk film på samma sätt; indisk film finns till för att det finns en indisk publik. Och samtidigt måste nog indiska berättelser också skapas av indier. (Jag tror det var ett bra svar för alla nickade instämmande…  :-)   )

Många visitkort utbyttes och i nästa vecka skall Pär och jag vara med i inspelningen av en undervisningsfilm där vi skall intervjuas om farorna med Internet. Hmmm..  Mycket skall man vara med om! Vi kommer också att träffa den kvinnliga filmskaparen från seminariet och jag hoppas kunna se hennes film och eventuellt kunna få en kopia av filmen.

Det blev två mycket intressanta timmar av mycket hög klass på föreläsare och frågor. Vi gick därifrån mycket omtumlade och fyllda av nya intryck och nya tankar.

hotellvakt.JPG

  • Utsikt från vår hotellet.

/Dan

Discover India

Posted in Uncategorized on December 12, 2006 by professorsinindia

betygsuttdelning2.JPG

- Studenterna får betyg på sina artiklar - allt sker öppet och med stor inlevelse och många skratt

Discover India,

discover yourself …

Denna devis hade den indiska statliga turistbyrån på 80-talet. Jag tror dock inte de visste hur rätt de hade. Och kanske är livet ändå inte så komplicerat om man är öppen för allt nytt … Eller så är livet rysligt komplicerat?

Även om jag rest en hel del i Indien så upptäcker man varje dag nya sätt att hantera tillvaron på. Varför skall man göra saker på det sätt vi gör det i Sverige när man kan göra det mesta på tusen andra sätt. Varje dag blir en ny upplevelse av en mix av nu och då, Indien och västvärlden, fattig och rik, mystik och konkretion.

par_lyssnar.JPG

- Manuslektion med Pär Lundgren och Dan Åkerlund - Här spelas scenen upp och kameravinklar anges. 

Efter en vecka med intensivt arbete med åtta till fem varje dag är det nu lite lugnare. Vi har jobbat med undervisning på två olika platser med ca 40 minuter med taxi emellan. Vi har undervisat om och diskuterat Internet och hur framför allt ungdomar använder nätet i Indien och i Sverige, om poddradio och om fototeknik hos multimediestudenterna (Converges media) och hos journaliststudenterna har det varit berättarteknik och film på programmet.

betygsuttdelning.JPG

- Pär Lundgren tittar på när diskussionens vågor går höga ...

Multimediestudenterna berättade i ett seminarium bland annat om hur Internet påverkat kontaktannonserna och visade upp det senaste i Match Making på nätet. På den två månader gamla webbplatsen kunde man fylla i kön, ålder, utbildning, hemort, religion, eventuella skavanker och speciella tillgångar och önskemål om preferenser hos den tilltänkte. Vår naiva fråga blev om de själva varit inne och fyllt i sina uppgifter där. ”No sir” blev det något generade svaret. Vi bad om ursäkt för den kanske privata frågan. ”No sir, it is not in that way sir…” blev det snabba svaret. ”Vi unga skulle inte komma på idén med att annonsera på en sådan här webbplats, men våra föräldrar har lagt in oss där. Ni förstår, det är likadant med kontaktannonserna i tidningarna, det är aldrig den som söker kontakt som skickar in annonsen.” Till detta skall tilläggas att en av de största annonsdelarna i varje dagstidning är just kontaktannonser…

studenter_conv.JPG

- Hos multimediestudenterna under en fotolektion 

I fredags startade den elfte internationella filmfestivalen i Trivandrum, den näst största filmfestivalen i Indien. De kvinnliga journaliststudenterna vi haft på lektioner under veckan samlades inne på prefektens kotor och ville ha något viktigt intyg påskrivet av prefekten och huvudläraren. ”Ni förstår”, sa studenterna till oss, ”vi måste ha intyg för att kunna gå på filmfestivalen eftersom en del filmer visas efter kl 18:00 på kvällen. Vi måste ha intyg från två lärare för annars kommer vi inte in i våra studentrum. Hela det kvinnliga studentbostadsområdet stänger kl 18:00 och om vi inte har intyg så får vi inte komma in efter den tidpunkten”. ”Men om det en vanlig kväll blir fel på bussen och ni blir lite sena, vad händer då?” frågade vi. ”Ja då kommer vi inte in. Det hände mig,” sa en av de 24-åriga studenterna, ”Jag fick ta mig in till stan och bo hos en god vän den natten. Sedan hade jag ett bekymmer med att förklara varför jag kom för sent hem kvällen innan.”

par_och_studenter_skrattar.JPG

- Kul på jobbet! Här avhandlas alla fördelar med arrangerade äktenskap. 

Discover India, discover yourself …

/Dan